Nu är jag glad för att jag äntligen får göra det jag älskar.   

I dag ringde Anita. (Stafsinges diakon) Hon sa att jag är en bra tjej och dom ville att jag skulle komma tillbaka till Stafsinge.  

Dom sa att jag får vara med och leda konfirmanderna om jag vill. 

Det är ju så skönt nu när det är en ny präst där. Vi får hoppas på att jag kommer trivas. Sedan är det ju alltid lika kul att folk saknar mig. Så i morgon ska jag dit och träffa alla. Vem vet, jag kanske kan komma med något kul till alla ”små” konfirmander. (Jag tror att minst 75% av dom är längre än mig)   Nu måste jag gå och kolla vilka som jag kommer träffa i morgon. Önska mig lycka till! Man vet aldrig vad alla 97 kan göra