Ja i dag har jag hunnit med en hel del. Speciellt i kväll. Vi tar det från början. Jag skulle egntligen jobba i dga men fick inget samtal och vid 11:00 tröttnade jag på att vänta och packade väskan och drog till stan. Jag gick av vid Rårhuset och passade på att gå lite där borta innan jag gick till Hötorget och Akademibokhandeln och letade efter en A5 bok som hade minst 250sidor och gärna bårde ett gummiband och en pennhållare på sidan. Dom hade inget och det hade inte Adlibris heller. Och konstigt nog kan visst ingen beställa en bok på 200sidor. Men i Falkenberg gick det hur lätt som hellst att få en bok på 200sidor. Men jag löste det med att gå till Ordning & Reda. Där hittade jag en bok somvar på 300sidor. Visseligen inte med varken gummiband eller något för min penna. Men jag köpte till någon liten sak till pennan som man satte fast längst bak på boken så nu kan jag ha min penna med mig ändå. 

Så i kväll har jag börjar göra min nya kallender. Den är röd för tillfället men vi får se hur den ser ut när den är klar. Jag har ju 9 månader kvar innan min nuvarande börjar tryta. Men jag gillar att ha tid på mig att fixa med mina böcker.

Sen när jag skulle åka till Gröna Lund så började det regna och åska så jag satte mig med min nya kallender men i sista menuten så åka jag ändå till Grönan. Haha jag trodde att jag skulle hinna dit i lugn och ro men på ändstationen i Kungsträdgården fick jag lite förhinder. Jag och en annan tjej såg en liten tjej på ca 5 år som stod helt förtvivlad och fick inte liv i sin pappa som hade somnat.

Jag hade ju brottom men jag kunde inte bara gå så vi stannade kvar och hjälpte till. Jag fick ta den lilla tjejen på 6 år medan den andra tjejen ringde efter hjälp. 

Jag stannade sedan och fördröjde pappan och dottern som nu hade tagit sig ur tåget. Dom skulle åka tillbaka till Fridhemsplan men vi hade ju ringt efter hjälp så jag fick vilseleda pappan lite som inte pratade varken svenska eller engelska. Men tillslut så kom polisen och väktare och jag kunde dra mig undan. Så lite smått stressad tog jag mig till Gröna Lund. Jag var lite rubbad på väg till Grönan för jag kunde inte släppa det där som precis hänt. Jag tyckte så synd om tjejen som stod och skrek helt förtvivlad på sin pappa. Hon fick inte liv i han. Men när vi sen var 3 vuxna som skakade på han så vaknade han tillslut. 

I sådanna här fall tycker jag så synd om alla barn som kommer i kläm för att föräldrana dricker eller är påverkad av annat. Det är alltid barnen som hamnar i kläm. 

Men när jag gick in på Grönan så släppte jag tankaran och hoppas att det slutade bra till sist. Nu var jag ju där för att kolla på Sommarkrysset. Jag hann dit tills det börjad emed hela 1 min till godo. Jag hamnade längst bak men såg ändå allt. Jag hade en kamera man framför mig vissa gånger men jag såg ändå allt som hände på scenen. 

Och om inte händelsen på tunnelbarnan var nog så skulle jag ju råka ut för ännu en sak på vägen hem. 

Jag tog språvagen från djurgården till Kungsträdgården och då stod jag vid dörren. (Precis som jag oftast gör) Jag stod i hörnet och det fanns gott om plats i vagnen men ändå skulle en äldre herre med utlänsk bakgrund stå liiite för nära. Och han glodde lite väl mycket på min mobil. Första tanken som slog mig när jag märkte att han stod fruktansvärt nära mig var att jag måste ha koll på min väska. Mobilen hade jag ju i handen så den hade jag koll på. Men som tur var så fanns dragkedjan på min vänster sida och herren stod till höger om mig. 

Det läskiga var att han inte flyttade på sig när jag glodde på han. Då hade han iaktagit mig när jag låste upp mobilen och han iaktog även när jag kommade Facebook. 

Och då gjorde jag något som jag aldrig trodde att jag skulle våga göra. Jag såg att vi var på väg att stanna. Så när dörrana öppnades så stämplade jag herren rakt på foten med den lilla klack jag hade på mina skor och sen klev jag av och gick resten av biten till Tunnelbarnan. Jag var så arg för att någon har mage att försöka kolla in någon annas lösenord. 

Alltså okej om det är trånkt men det fanns hur mycket plats som hellst på tåget och han flyttade inte sig alls nä jag blängde på han. 

Så jag tycker att denna herren gott kan ha lite ont i foten.

Men nu är jag hemma i säkerhet utan varken små barn som skriker i förtvivlan, utan att bli genomvåt av regnen och utan gubbar som glor och är för närgångna.