Jag mår lite bättre i dag. Men efter gårdagens problem så valde jag att ta bort det lilla jag skulle göra i dag. Jag skulle egnetligen kolla på Rockbjörnen i kväll men eftersom jag måste varva ner och ta det lungt så har jag nu valt att inte gå dit. 

Ni som har läst inlägget från i går vet ju hur jag hade det på jobbet. Och ni som inte har läst det och vill veta varför jag vilar i dag kan gå in och läsa inläggt HÄR eller via länken: http://linneawinroth.bloggplatsen.se/2016/08/15/11352491-man-blir-ju-radd-for-sig-sjalv/

Men kortfattat. När jag jobbad ei går så kunde jag inte koppla ihop all infornation som jag tog in. Det resulterade i totalt blackout och bröstsmärtor. Absolut inte i närheten av dom smärtor jag hade för några månader. Då allt slutade på Karolinska mitt i natten. Men ja jag har haft smärtor i bröstet igen. Jag mår bättre i dag, smärtorna har avtagit och minnet är väll tillbaka, Jag kopplar nästan allt i dag. Finns några små saker som jag inte få ihop men inget att bry sig om. 

Men i alla fall i dag är min lediga dag och då ligger allt fokus på att vila upp mig och på något sätt återhämta mig. Detta är väll ett täcken på att jag måste lugna ner mig. Efter besöket på sjukhuset har jag ju varit mer uppmärksam och när jag har kännt mig lite stressad och i bland även kännt av förhöjd puls eller små kramper så har jag kunnat styra bort det och lugna ner mig såpas mycket så att pulsen återgår till det normala. 

Men i gå kunde jag inte kontrulera det alls. Jag kännde inte av pulsen men jag fick små kramper och minnet svek ett par gånger. 

Så jag tog det lungt i dag på förmiddagen och runt 12 packade jag väskan och åkte in till Kungsträdgården. Jag har ju valt bort konserten i kväll så jag tänkte att jag kunde åka dit och kolla lite åtminstonde. Alltså jag möttes av "We Are Sthlm" och är en ungdomsfestiva för ungdommar mellan 13-19år. 

Jag gick där en liten stund innan jag åkte tillbak till Kista för min energi finns inte för tillfället. Jag tar allt i ett sakta tempo och tar det lite som det kommer.

Så jag gick och satte mig vid mitt favorit fönseter på bibloteket. Det är här jag sitter när jag behöver komma ner i varv, tänka eller bara är på dåligt humör. Det finns få saker som kan hjälpa varje gång. Min musik och stora fönseter med utsikt, det hjälper alltid mig. 

Hur kan man inte älska denna utsikten? 

Så jag har suttit ett bra tag nu och ska nu gå hem och sova för nu när jag sitter här så märker jag att orden börjar flyta ihop och det är ett tecken på att jag ät trött. Så för att undvika att somna här så ska jag gå hemoch lägga mig. Sen får jag väll se Rockbjörnen på datorn eller i efterhand.