i dag har jag jobbat i Fruängen. En hyfsat bra dag men nu timmen innan jag skulle sova så ringde jag och pratade med Viktor. Vi ptatade i en timme om allt. Det var kul att höra hanns röst igen för han är sällan hemma när jag är på besök. Han är så upptagen med sitt liv och jag med mitt. Jag har faktiskt inte ringt han sen jag flyttade. Så ända gången vi pratar är när jag är på besök. Och vi pratar rumt matbordet dom få minuterna vi råkar sitta ner sammtidigt. 

Det känns bra att prata med han för vi kan prata om saker som ingen annan förstår. Jag kan dela vissa saker med min bror som ingen annan förstår. Det finns saker som han berättar för mig som ingen annan vet och vi kan verkligen vara oss själva. Jag inser också att jag är ganska upptagen med mitt liv här att jag i bland glömmer bort han i allt mitt kaos här. Jag ska ju finnas där för han även om jag bor långt bort. 

Men det är vid sånna här stunder man värdesätter vad man egentligen har. Jag har inte stannt upp tillräckligt länge för att inse att jag saknar min lilla kille. Att han någon att bråka med och någon som lyssnar när ingen annan gör det. 

Vi får se till att prata oftare. Men nu måste jag sova. Ska upp tidgt i morgon då jag ska var ai Fruängen vid 10.