I dag kom jag äntligen iväg till gymmet och det var skönt. Men först sov jag ut och sen satte jag upp plastfilm för fönstret och passade på att putsa det också.   

Så från att ha nerrullat hela tiden till att nu äntligen kunnat se ut. 

Nu kan jag njuta av vårsolen och se solen färga mitt golv. Efter förmiddagen här hemma så åkte jag in till stan och gick en stund innan jag åkte hem igen. Och bara någon timme senare så åkte jag in till stna igen för att fika med Lars. Det blev två riktigt roliga timmar då vi pratade om allt. sen vid 20:00 så tog jag mig äntligen till Gymmet. Och nu har jag stått en stund i min iskalla dusch och bara njutit av vattnet. 

Det är sällan man känner sig så poppulär som när man fyller år. Alla gratta mig och i dag när jag vaknade så var mobilen bombaderad av notiser om att jag blivit nämnd i saker. När jag slitigen gick in och kollade vad det var för saker som folk taggade mig i så blir jag påmind av att jag visst har Namnsdag i dag. Så folk skriver och ringer mig för att gratta mig på namsdagen. Det är ju nästan lika roligt som att fylla år. Även om jag inte har speciellt bra koll på detta så verkar ju alla andra ha koll på det. Jag fick till och med en lunch av mamma bara för att jag har namsdag. Men det absolut roigaste med denna dagen är att min älskade farmor upptäckte det och ringde mig. Alltså det är så gulligt för hon ringer typ bara min födelsedag. Men altid kul att höra hennes röst, även om ni kanske inte tycker det är någon stor grej så är detta riktigt stort att farmor ringer. Det betyder dock att jag måste bli bättre på att ringa henne med. Hm... när kan hon ha namsdag då? och när fyller hon år egentligen? Vänta jag ringde ju henne på hennes födelsedag för bara några veckor sedan. Bra då hänger jag med lite åtminstonde. Men jag borde ringa henne oftare. 

Haha i går strejkade lastbilen för mig och i dag material slut i butiken. Så jag fick sakta stänga ner min station. Jag stod på mejeri denna veckan och då demar jag soppa, youghurt och färskost på bröd. Första tog mina shotglas slut och butiken ville inte att jag skulle ha för stora glad om jag ändå inte fyller upp dom. Och dom ville inte att jag skulle fylla upp mer för då förorar ju butiken på det. Sen tog brödet slut på bröd avdelningen så då ville dom ha tillbaka mitt bröd. Så jag fick smidigt plocka ner någon timme tidigare och bara hjälpa dom andra och ta det lite lungt innan man kunde börja ta isär stationen utan att det såg allt för konstigt ut. 

Men ananrs gick det förvånads värt bra vid mejeri. Våra soppr brukar gå ganska dåigt men det gick bra och jag sålde en hel del soppa. Men nu tar jag helg och tänker vila upp mig. 

Denna jobbdagen började i katastrof då våran lastbil vägra starta. Så vid 9 började försöket med att få igång den med startkablar och våran personbil. Då den var för klen för lastbilen fick vi ge upp och fick då hjälp av en minibuss.

Men vi i såg ganska fort att det inte fungerade alls och det var då dax att ringa efter en bärgare. Vid 12 kom äntligen bärgaren och även han försökte med startkablar.

Men även han misslyckades med det och nu började vi diskutera om bärgning till en verkstad. Men efter ytterligare 15 min så fick han mirakulöst igång bilen. Så jag kunde slutligen ta mig till Knivsta där alla andra väntade på mig.
Så jag kom tillslut fram till Knivsta bara 3 timmar för sent. Men vi fick upp allt ganska fort och var på banan till kl 14.
Dessvärre kunde oron och stressen inte lägga sig riktigt då våran personbil hade fått lite problem med lufttrycket. Men nu är jag hemma igen och vilar så jag är pigg och glad i morgon.

I dag tar jag hand om mig själv viket behövs. Jag har ju varit frånvarande här ifrån i nästan en månad och detta är enbart för att jag jobbat så mycket. Jag har varit ledig 3 dagar denna månaden. Vilket jag märker då kroppen börjar bli seg och jag är inte lika fokuserad som innan. Varför jobba 100% när man kan jobba 150%? Frågan som jag ställer mig under en period just nu. Är man ledig från jobbet 2-4 dagar så kan man ju jobba lite till. 

Jag har jobbat 12 pass under 11 dagar dom senaste 12 dagarna och då jag är så mån om andra att jag tyvärr glömmer bort att ta hand om mig själv. I går fick jag ett blodsockerfall på jobbet vilket artade sig i att jag inte koppade när kollegan pratade med mig och när jag suttit en stund så snurrade det runt och det bliev lite stjärnor i synfältet. Men efter lite socker och mat så var jag tillbaka. Men kvällen tillbringade jag i sängen och sen somnade jag ganska fort. 

Därför sitter jag nu i stan på ett cafe och gör det som får mig att varva ner. Jag skriver och lyssnar på en ljudbok. 

Det är så skönt att solen skiner och alla uterserveringar är på gång att flytta ut och självklart rikdande högvakter. 

I dag har jag jobbat dubbel pass på MMTP (Mamma Mia The Party) Så jag har jobbat 12-00:30. Så vi har haft två föreställningar och eftersom det är röd dag i dag och Valborg så har vi haft fest mellan föreställningarna med glass, strössel, marränger och kola/chokladsås. 

Men trots att jag har jobbat 12 timmar i dag och dansat så att fötterna böder så har jag haft förbannat kul här. Detta är ett sådant jobb där man inte känner av att det är jobb och något man längtar till. 

Jag är tyvärr inte med så mycket än eftersom jag har annan sysselsättning men dom få gångerna jag är med så känner jag att det är här jag ska vara. Det är här jag kan vara mig själv och jag får showa hur mycket jag vill och orkar. Hur många jobb går ut på att skratta, dansa och sjunga? Förstår dom som säger att deras hobby är deras jobb. 

Då är även denna veckans turne över och vi har kommit hem till Stockhom igen. Något försende då vi hamnade i bilkö precis vid Getan. Det var visst en lastbil och 3 personbilar som hade kolliderat. Men vi är hemma och det är skönt. I morgon ska jag jobba hos Emma och sen på Måndag blir det Mamma Mia The Party.

I kväll ha rjag varit på Cirkus och kollat på Willam Spetz och hanns Show "Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme” Den var så förbannat bra och alla grät. Jag har väntat ett år på detta men i kväll fick jag äntligen gå på föreställningen. Och jag förstår verkligen varför denna föreställninge har varit så hyllad av så många. 

Detta var turnéns sista stopp och Den sista föreställningen för han. Så det dröjde väll ca 5 min innan William börja gråta och sen hörde och såg man fok i publiken gråta ganska fort också. Det var så himmla gripande speciellt när han sjöng den sista låten om sin mormor.